Tänker tillbax på år 2007 då jag gick i kunskapsskolan blev kallad "Emo" för jag hade en alltenativ stil, Minns att jag var så liten och osäker jag var 153 lång och vägde bara 45 kg. Åt knappt åt var tredje dag om man hade tur och det resulterade att jag gick ner 15 kg på bara två veckor. Jag minns hur alla mina vänner tjatade på mej att äta, men jag ville inte var rädd för att bli tjock. Tjock igen det var min största fobi jag va nöjd med min kropp som liten och smal men alla tyckte de va fel och att jag såg " sjuk " ut. Jag hade vart med om mycket redan då vart med om mycket mer än man ska va med om under en helt livstid. Så mycket hemskt, Som jag höll för mej själv litade inte på någon och gör fortfarande inte det eller jag gar VÄLDIG SVÅRT att göra det. Jag berättade aldrig nått om vad som hade hänt mej de få sakerna ni runt om mig viste/vet är långt ifrån allt ingen jag känner vet vad som hänt i mitt liv och de kommer dem aldrig få veta heller. Har alltid varit så att mina problem är mina och dem kan ingen annan än jag själv hjälpa mej ut har alltid velat ta tag i mina problem själv. Men när jag tittar tillbax nu på de som hände då och det som hänt i mitt liv får mej att stanna upp och tänka "Hur fan klarade jag mej igenom det? själv detsutom" Fanns folk som trode den hjälpt mej och jag är tacksam att ni ville men jag är sån här och jag kan inte dela med mej om allt som hänt för mycket för ni skulle förstå, Jag skulle bli sedd annorlunda och det vill jag inte.  Många trode då att jag va lycklig fick alltid höra "Maria du är alltid glad och stark precis som pippi långstrump" Hatade det seknamnet jag menar vem vill bli kallad Pippi långstrump Vet att dem menade väl men jag hatade det. Kan säga så här att jag träffade under denna tid världens bästa personer och dem värsta.
Började umgås med folk på plattan och ja nu får ni tycka jag är konstig om ni vill men där fann jag dem mest underbara människorna man kan hitta. Personer som inte dömde mej, personer som sket vad jag kom i från och vad som hänt i de förgångna och allt dem ville va ha de kul och att att alla som var där skulle må bra. Man frågade aldrig vad som hänt förut de va oviktigt det viktiga va att vi fanns där för varandra där och då.  Angel , Max , Filip, Mimmi,Sofie,Lexi,Jonathan,Stosse, Panda,Gud,Guppi mfl listan kan göras lång Tack för att ni är ni och att ni va och är som ni är.

 Jag kan inte säga att jag ångrar dem besluten jag tog då besluten man tar formar människan och har gjort mej till den jag är idag. Men glad att jag tagit mig igenom de. Men jag vägrar skriva här vad som hände och vad jag gjorde är inte redo för det, inte än och vet inte om jag någonsin kommer bli det.

Men kan inte se tillbax på tiden och ångra de som jag beslutade för de formade mej till den jag är idag , En mogen stark kvinna som inte ger vika i första taget