Del 1

Jag minns när jag gick i ettan och skulle ha utväcklingssamtal och jag hade lila byxor vit bommig t-shirt och långt rött hår ner till svanken men ett diadem i håret ( finns en bild på mej då men  vart vet jag inte nu) Jag hade kämpat mej igenom skol året och när pappa och mamma kom visade jag glatt upp det jag hade gjort. Konstigt att man minns saker som hänt för så många år sedan men men. Kommer ihåg att min lärare J visade allt jag gjort och berättade hur duktig jag va ( på den tiden va jag väldigt duktig i skolan och älskade det) Minns också att hon sa att det jag hade mest problem med var matten och gånger tabellen ( gånger  har jag fortfarande svårt med tänk att sånt inte släpper)

Jag minns att jag varje dag umgick med finska läraren för de jag mest av allt ville va att lära mej finska, så hon gjorde ett tappert försök att lära mej på rasterna utan att lyckas. Jag fick ju inte gå på hemspråk då mamma inte pratar finska hemma. så fick mina "lektioner" på rasterna och jag och denna kvinna blev mer vänner än lärare och elev.

Tvåan hade jag fortfarande samma flyt i skolan allt gick jätte bra och jag hade fått två bästisar som jag lekte med varje dag en kille A och en tjej J. Det roliga var att dom två var också halv finska och jag märkte rätt snart att alla vänner jag fick var halv finska, slump? troligen. I tvåan hade vi även "små stjärnorna" och jag och två tjejer L och min dåvarande bästis J dansade till spice girls. Vilken plats vi kom på minns jag inte.

I trean började allt gå lite sämre jag skötte mej fortfarande i skolan och umgick med alla så gott som man kan väll kalla de att under den tiden var jag " poppis" även om jag hatar att kategorisera folk. Jag hade ännu ett utvecklingsamtal med min lärare men denna gång kom bara pappa och som alla barn så ville jag ha uppmärksamhet så jag hoppade brevid min pappa när han pratade med min lärare och pappa tog hårt tag i min arm och drog mej åt sidan så jag började gråta och sprang där i från. Efter den dan förändrades jag, Jag orkade knappt med skolan kände mej värdelös och tyckte att vad jag än gör kommer få han arg på mej och kanske gör han det igen jag blev bokstavligt talat rädd.
Dan efter när jag kom till skolan han jag inte mer än komma in i klassrummet och hon kommer till mej och ber mej följa med henne. Jag minns att vi gick till ett litet rum med två stolar där satt vi oss och så började hon " Maria .. Hur har du det hemma har du det bra?" och jag svarade att ja jag hade det bra hemma och förstod inte riktigt varför hon undrade de men jag behövde inte undra länge innan hon fortsatte " Maria jag såg vad som hände här på utvecklingsamtalet och jag vill att du förstår att det är inte okej det som hände och jag undrar om du vill att vi ska ta kontakt med socialen" jag blev ledsen över frågan och rädd över vad som skulle hända och jag svarade "Nej behövs inte jag mår bra, jag har de jätte bra ni får inte göra nått" och min lärare J tittade frågande på mej och sa " Maria är du helt säker?" jag svarade bara kort mm och gick tillbax till lektionen. Men självklart tänkte jag på det min lärare tidigare sagt .

Jag minns även en dag när jag också gick i trean och gick på fritids efter skolan och jag hade lärt känna en tjej som hette L, vi lekte mycket men sen bestämde hon sig att hon ville hämta sin my littel ponny och eftersom hon bodde på samma gård som mej så tänkte jag att de går snabbt och hämta den. Vi gick ifrån fritids och hem till henne och började leka och glömde helt bort tiden sen hade tydligen min mamma gått till fritids för möta mej men fick svaret att jag inte var där, Jag var kvar hos L men de visste ingen och hemma hos henne märkte jag att dörren va låst så jag kunde inte komma hem jag fick panik och letade efter en nyckel sen hittade jag den som tur är och låste upp och sprang hem eftersom de nu va mitt i natten. När jag väl kommer hem får jag en stor kram av min mamma som bryter ut i tårar så hör jag nån säga " vi får ringa polisen och säga att hon kommit hem" jag blev helt förvånad kunde inte tro att dem skulle skicka polisen att leta efter mej senare fick jag veta att mamma ringt polisen och att  dem letat efter mej i området  med polis hundar ..



Kommentarer
Anonym

Har visat, la upp inlägget idag :)

2012-03-29 @ 21:40:46
URL: http://danyas.blogg.se/
Annika - drömmen om 11 barn

Sv Nej men jag tar inte mig själv som egoist - tyckte mest att kommentaren från denne "någon" var ganska fånig - ändå värd att ta upp. Det är typ 15e snarlika kommentaren på en vecka så det börjar mest bli komiskt att få dom :)

2012-03-29 @ 22:16:57
URL: http://nilssonpettersson.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0